Ångrar mig
Ibland kan jag känna att jag ångrar att vi skaffat barn.
Anledningen är att det finns så mkt hemskt som kan hända dom. Olyckor och sjukdomar som gör att de skadas eller tas ifrån oss igen.
Är man ensam har man bara sig själv att tänka på.
Vi ska ju alltid finnas där för våra barn och skydda dom från allt som kan hända.
Och trots det så sker sånt framför oss varje dag.
Jag blir rädd för mina känslor för Jesper . För jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra om nått hände honom.
Det är så sant som alla säger att du vet inte vad kärlek är förrns du känner kärleken för ditt barn.
Inget kan ens jämföra sig med det!
Jag är totalt överraskad av dessa känslor oxå, helt nytt för mig.
Och nu ska jag ha 2 att känna så mkt för. 2 att beskydda och vaka över.
Klarar jag det tro?!
Dubbel oro varje dag.
Skulle det gå så vill jag rulla in dom i bubbelplast så de aldrig kan skadas.
Men då missar vi ju allt det roliga jag vill visa dom oxå.
För det finns så mkt som jag vill låta barnen upptäcka trots alla faror som lurar runt hörnet...
Man måste hitta en fin balansgång mellan att beskydda och släppa taget.
Djupa jobbiga tankar idag, men det känns som en svart dag idag och jag hoppas det som hände den lille pojken och inte minst hans familj öppnar ögonen på folk.
Det hör till att vara förälder att oroa sig för allt och inget. Det kommer man nog göra från det att stickan visar ett plus till resten av livet. Det är säkert svårt att veta när man ska hålla tillbaka och släppa taget. Man kommer ställas inför många sådana stunder som förälder!
