Ödmjuk

Än en gång får man bevisat att livet inte blir som man tänkt sig. Man blir otroligt ödmjuk och tacksam över att vi på det stora hela har det så bra vi har det just nu. 

Inatt sov jag som aldrig förr. Slut i huvudet, många tankar som snurrar från den senaste veckan. Och slut i kroppen. Vaknade däremot av att jag grät. Det är en hemsk känsla. Men kan inte minnas av vad. 
Isabelle har oxå sovit hela natten vilket känns lovande. Emil och jag hade ju planerat en date på bio med barnvakt hela natten imorrn så får se om det blir av. Det gör mig faktist inte så mkt om vi blir hemma heller. Huvudsaken hon är frisk och kry. 
Jesper ska få åka några timmar till farmor i em så han får leka av sig . Det är svårt att underhålla honom ordentligt när Belle inte är hundra. Vill ju gärna att han ska få gå ut och greja men i nuläget orkar inte Isabelle det. 
Så är sjukt tacksam att farmor vill ha han en stund. Guld värt. 

Som sagt, det känns futtigt att klaga på de små sakerna i dagsläget. Man vet aldrig vad morgondagen har att ge. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0