Irriterad

Senaste tiden har det varit mkt snack om mammakroppen och just bristningar. Läste nyss en blogg där en tjej skrev att hon var livrädd för att få bristningar. 
Blir faktist ganska arg när jag läser det. Det jag är livrädd för är att barnet inte ska må bra, att nått skulle hända. Men allt fokus hos unga tjejer som skaffar barn verkar ligga på dem själva. Inte på bebisen. Man ska inte gå upp i vikt, inte få några bristningar och direkt efter förlossningen ska man visa upp sig och ta en lunch på stan. Typ. 

 Och Vem fasen VILL ha bristningar?! 
Det är väl klart det inte står på önskelistan hos nån men vad tusan ska man göra om de kommer då? Bara att acceptera. Visst kan man smörja och greja och det kanske hjälper en del men jag tror inte så hårt på det. 

Det är som att dom som får dom ligger lite lägre i kurs. Hur man nu kan tänka så då man inte kan rå för det själv. 

Bara lite funderingar så här på morgonen. Men det lixom bubblar i mig när jag tänker på det och i smyg önskar jag att de får nån liten rand nånstans och inser att världen inte gick under för det. ;-) 




En russin mage med både bristningar och ärr. 
För vissa skulle detta visst vara det värsta som kan hända dom och andra skulle skratta och säga att det där är ju ingenting. Allt beroende på hur man ser på livet i gues. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0