Operationen
Imorse var det alltså dags att åka mot Lindesberg. Gick upp 5 för att kunna åka iväg innan 6.
Bilresan gick bra! Emil körde och jag satt bak och pratade oavbrutet med Jesper, kollade leksaker på telefon och annat, bara så han inte skulle kunna tänka på nått annat.
När vi kom in fick han byta om och vi sa hejdå till Emil som inte fick vara med.
Vi fick vänta en stund på sköterska och sen på narkossköterskorna . Det låg ett barn i sängen bredvid som de skicka hem för han var förkyld tyckte de. Och honom hade de redan förberett klart. Tur de prata med oss innan kände jag ifall de skulle skicka hem oss oxå. Men det gjorde dom inte. Jag berätta om vc och det tyckte dom var bra. Sen blev det dags att sätta infart. Det gick inte. Han hade inga bra ådror och hon stack fel. Då fick vi vänta på narkossköterskorna igen. De hittade inte heller nån bra så det bestämdes att sövas med mask istället.
Det kan vara det värsta jag varit med om. Även fast det inte tog så lång tid innan han somna så var det jättejobbigt när de höll fast honom och tryckte masken mot ansiktet. När han somnat började jag gråta. Då fickbde ta hand om mig och leda tillbaka till väntrummet. Pjuh.
Han vaknade efter nån timma och sen bad han om saft och jag slappnade av. Dock fick han inte behålla den så länge utan började kräkas. Och sen fortsatte kräkningarna , ända tills vi kom hem. Vi stannade till halv 2 tror jag sen ville Jesper åka även fast han mådde illa fortfarande.
Stackarn. Till slut fick han i sig kräm och vatten här hemma som fick stanna.
Nu är det i varje fall gjort. Rör i ett öra och skrapning av körtel vid näsan.
Nu ska vi ta det lugnt i helgen och hoppas han kan gå till dagis på måndag.
Eftersom han var så duktig och modig idag, inte ett gnäll eller ens en tår, fick han en present , en lastbil som han lekte med resten av kvällen.
