Papporna då?!
Är lite nyfiken på hur era bebisars pappor har reagerat på magen och allt som har med bebisen att göra?!
Jag ska vara ärlig och säga att jag var jätte ledsen och besviken på min man under min första graviditet. Jag kände mig väldigt ensam om allt som hände och han var inte intresserad av att känna på magen eller nått.
Han ville inte ha sex alls, vilket jag ville och det gjorde att jag kände mig ful som gravid.
Det var verkligen en jobbig tid!
Efteråt har vi pratat om det och han förklarade att han betedde sig så för att han var rädd och nervös inför allt.
Det slog mig aldrig , jag var ju mest fokuserad på att allt ändrades för mig men vi var ju faktiskt 2.
Så dumt att vi inte kunde prata ut om det i tid så hade båda sluppit lida i tysthet.
Denna gång är han mer med på det hela, nu tycker han det är lite spännande .
Har tom klappat på magen ... Haha
Nej då, denna gång känns mkt bättre för oss båda! :-)
Vad jag har förstått så är det en ganska vanlig reaktion bland blivande pappor!
Nu vet ju inte jag hur er situation såg ut innan, men har och A har ju försökt att bli gravida i över två år och det har väl inneburit att man inte bara gått och längtat utan även haft tid att mentalt förbereda sig inför en ev graviditet, samtidigt som vi varit oroliga att det aldrig skulle gå... Och det tror jag är en av orsakerna till att han nu följer min graviditet och mage med största intresse! Han klappar och pussar på magen titt som tätt och vill ta magbilder fr att dokumentera
Äh, råkade posta innan jag skrivit klart... Anyway, han är glad och väldigt delaktig! :)
Han blev väldigt lugn, min sambo, när jag nervöst berättade att vi väntade barn. Påstod att han på något vis kände det på sig =) Jag var jätteglad och blev då lite besviken att han inte typ hoppade och skuttade av glädje som jag själv, men har förstått nu att det så klart tog en stund för honom att låta det hela sjunka in, även om han verkade så cool- lugn =)
Men han har varit mycket delaktig från dag 1. Och ju mer magen vuxit desto mer glädje och förväntan ser jag i hans ögon. Vi gjorde det till en ganska tidig rutin att han smörjde magen med olja på kvällarna - en egen liten mystid mellan magen/sonen och pappan. Tror det också stärkt bandet väldigt mkt även fast bebisen fortfarande inte hälsat officiellt på honom.
Och då han driver eget företag som fotograf har han redan börjat spåna på fina fotoidéer när bebisen kommit och ställer gärna upp på fotodokumentationer av magen =) Och nu har han även själv varit med på bild med magen som jag verklige värdesätter.
Vi blev gravida på första försöket och jag tror det var därför han blev rädd. Jag hade ju sagt att det kunde faktiskt ta tid, det kan man ju aldrig veta i förväg.. ( tyvärr )
Han hade säkert ställt in sig på att det skulle ta ett tag.
Det är klart att försöker man länge så blir det nog en stor längtan hos båda och förstås en stor glädje när det äntligen tar sig.
Då vill de nog inte heller missa en minut!
Vad härligt med egentid för pappan och bebisen. Mysigt ni måste ha det!!!!
Min kille visar inte heller något stort intresse. Klappar aldrig magen eller tar upp saker som rör graviditet.
Tycker det är jätte tråkigt :/ men sen vet jag att han är glad för det. Så det är jag inte orolig för.
Men det kanske blir mer sen när magen växt ut.. Kan man ju hoppas!
