enmagetill.blogg.se

Kalas

I söndags var det kalas för vår ettåring. Det var många blandade känslor inför det. 

Jag har alltid älskat att ha kalas. Men de sista åren har det dalat rejält. Det känns inte lika speciellt längre. Visst att jag själv inte behöver firas när det inte är jämnt eller så men vill ju ändå att mina barn ska få ha sina kalas. 

Anledningen till att det inte känns speciellt är att det fattas så många personer som borde vara där. 

I Emils familj är det bara hans bror och tjej som kommer och firar och nu när Isabelle fyllde var inte hennes morfar där. Han har inte ens ringt och grattat. 

Jag vill verkligen inte vara den som måste förklarar detta för dom sen. 

Varför de andra inte är med på kalaset... 

Nåja, är ändå tacksam över min familj som vill fira med oss. 

Bilder från kalaset. 

Tog kort på 4 generationer, mamma, mormor, Belle och jag. :-) 

Ser härligt ut! Tänk vad ett år går galet fort!! :)
Och jag känner tyvärr oxå igen det där med en frånvarande familj.. Men som du själv skrev; man får ta tillvara på de som finns där! ❤️

Usch det är precis likadant här. Sambons ena del av familjen tycker inte om mig och låter det gå ut över Lion. Inte ens på hans ettårsdag kunde dom bita ihop. Så trist. :(